Tag Archive | Personlig utveckling

På god väg att hämta mig från utmattning

Denna diffusa sjukdomskänsla som inte riktigt går att ta på. Att känna sig trött in i märgen och inte kunna göra något åt det. Att inte ha energi att uppbåda till att göra det basala och definitivt ingen ork och lust till något roligt heller. Känslan av att bara vilja sova bort resten av livet, det är utmattning. Kroppens system går ner på sparlåga för att tvinga dig att vila och återhämta dig under lång tid. Eftersom du inte lyssnat tidigare.

Kroppen och hjärnan styr dina beteenden mer än du anar. En väldigt bra bok att läsa om det för den som är intresserad är ”Ditt inre liv” av Mats Lekander.

Men det hjälper inte med bara vila för att återkomma till livet. Man behöver bland annat omvärdera sitt liv och prioritera annorlunda. Lära sig nya beteenden och ändra mönstren i hjärnan.

För mig har det handlat om att förstå att jag är introvert som laddar energi i vila och återhämtning och inte i aktivitet i sociala sammanhang. Jag behöver vila, ha roligt, vila, ha roligt. Jag har också insett att jag är en högsensitiv människa som tar in väldigt mycket information från omgivningen och behöver tid att bearbeta detta. Jag har trott att jag var en extrovert, stark person och gjort allt för att hinna med andra människor som är extroverta och icke högkänsliga. Detta innebär att min hjärna får jobba på högvarv hela tiden, för att hinna med i tempot och även hinna bearbeta all information som jag tagit in som andra människor sållar bort. Vidare har jag inte tagit vila på allvar eftersom det är fult att vara lat och jag har lärt mig att prestera är vägen. När jag har vilat har jag gjort det hela tiden på spänn med ena ögat öppet och ständigt beredd att agera. Det är inte konstigt att det inte går längre då när kroppen och hjärnan nått vägs ände. Att lära sig hur min hjärna fungerar har varit väldigt viktigt för att hitta vägen till energi igen och inte riskera att ramla tillbaka i utmattning igen.

Två bra böcker om ämnet är:

Att sömnen är viktig vet de flesta, även jag. Jag tyckte jag gjorde allt för att sova så bra det gick, följde alla tips man kan hitta, men det blev inte bättre. Inte förrän jag släppte taget helt och lät mig själv somna vid 20-21 på kvällen, sova tills jag vaknade av mig själv varje morgon och även tillåta mig att slumra under dagen utan att vara orolig för att det skulle störa nattsömnen. Inte förrän efter två-tre månader på det viset började det sakta vända. Jag sover fortfarande så mycket jag bara kan. Målet är att känna sig helt utvilad när jag kliver upp. Och eftersom jag har dålig kvalitet på sömnen, vaknar ofta och sover oroligt på grund av smärta så är kvantitet viktigt för mig.

Att sänka stressnivån vet också alla att det är viktigt. Men det är ofta lättare sagt än gjort. Här gäller det verkligen att värdera om vad som är viktigt. Vad är verkligen viktigt, på riktigt, när det kommer till kritan? Prioritera bort det andra. Lär känna kroppen, lyssna till vad den försöker säga dig, släpp spänningar och andas.
Jag har sänkt kraven på mig själv, lärt mig skjuta upp saker som inte är nödvändiga i nuet, och lärt mig säga nej. Nej jag vill inte, jag orkar inte, jag har ingen lust eller jag vill bara vara hemma och göra ingenting. Det svåraste jag gjort och som jag jobbar på hårt är att sluta vara självständig och våga ta emot hjälp även om jag kan själv. Att släppa taget och vara lat. Jättejobbigt!

Maten är väldigt viktig. Att få i sig alla näringsämnen för att kroppen ska ha byggmaterial för att kunna bygga allt som är nödvändigt för att kunna återhämta sig. Här har jag lärt mig väldigt mycket av Anna Hallén om näring, balans på gungbrädor i kroppen och vikten av alla delar. Om hormoner och signalsubstanser, om tarmen och näringsupptag. Det är inte heller något som går fort, det tar tid för kroppen att bygga bort näringsbrister som uppkommit av långvarigt felaktig kost och stress. Man märker inte heller allt som händer i kroppen eftersom det förändras så sakta. Tålamod är viktigt!

De system i kroppen som drabbas hårdast vid stress är sköldkörteln och binjurarna och deras balans. De går ner på sparlåga för att tvinga dig till vila och kroppen prioriterar viktigare saker än de systemen. Vi tror att vi är sjuka men läkaren säger att det inte är något fel. Anna kallar det funktionella störningar. Läs hennes bok Gnisselzonen och förstå vad det handlar om. Jättebra bok!

Det som också påverkar är nivån av serotonin och dopamin balansen där i mellan. Kort så ser serotonin till att du vaknar upp och känner dig utsövd och dopamin att du känner dig nöjd och glad när du aktiverar dig. Åter igen Anna beskriver det väldigt bra i sin blogg!

Bristen på progesteron i kroppen hos kvinnor kan också ha del i att man har svårt att återhämta sig från utmattning. Kroppen gör av med mer progesteron vid stress och oro och brist påverkar speciellt serotonin.

Bra bok att läsa om PMS, förklimakteriet och klimakteriet och dess besvär som även kan påverka utmattning är Mia Lundin, Kaos i kvinnohjärnan.

Det finns fler saker att ta i tu med för många människor vid utmattning och det finns väldigt bra beskrivet hos Mia Lundin på hennes blogg om bland annat binjureutmattning. När man gjort allt detta och fortfarande inte kommit över tröskeln finns det kosttillskott som för mig fungerar fantastiskt. Det finns också beskrivet på samma sida och kosttillskotten går att köpa via hennes webshop.

Allt hänger ihop. Kroppen och hjärnan och allt det du tillför som näring, aktivitet, stress, vila, tankar och beteenden osv påverkar. Nu har du fått mina bästa tips och mycket läsning för att lära dig förstå hur allt hänger ihop. Jag är på väg åt rätt håll med en bit kvar, men jag känner mig hoppfull!

Öga för kropp & stil – En väldigt fin bok av Anki Palm

En av mina bästa väninnor har skrivit en bok. En fantastisk bok! En bok om både insida och utsida. Det kan vara din insida och utsida om du vill.

Den handlar om att hitta sin personliga stil och garderob, om att acceptera sin kropp för vad den är och den handlar till och med om dina ögon. Det är en annorlunda bok som inte skrivits förr med mycket tanke och insikt bakom orden. Boken har med tankar och ord från många olika personer och yrkeskategorier som författaren intervjuar. Väldigt spännande att läsa!

Genom att läsa boken kan du inspireras, utvecklas och förändra din in- och utsidan till det bättre på ditt sätt.

Du kan läsa mer om boken och författaren på denna sida: https://www.facebook.com/kladliv/

Boken kan köpas hos både Adlibris och Bokus eller av Anki själv på Rediviva Optik i Uppsala.

Varför har vi så många människor i Sverige som blir utbrända?

Jag har funderat mycket på varför så många i Sverige går in i väggen? Drabbas av utmattningsdepression eller stressreaktion eller vad man väljer att kalla det. I mina ögon är det olika namn för samma sak. Bara graden av djup varierar och därmed möjligheten till att bli frisk och återhämta sig. Men det är allvarligt för alla som hamnar där. Det kostar samhället och arbetsgivarna väldigt mycket pengar. Men framför allt kostar det människan enormt mycket i form av psykiskt och fysiskt lidande. Även familjen drabbas och förmågan till sin egen försörjning. Det är inget man väljer men ändå jobbar vi oss dit med en dåres målmedvetenhet. Det handlar om arbetslivet, familjelivet, föräldralivet och sitt eget självförverkligande. Alla delar sätter stor press på oss att prestera det bästa vi kan.

Är det bara i vårt land som vi hela tiden sätter duktighet och duglighet i första rummet? För jag tror att det är en del av problemet. Det känns som om man inte är värd något på arbetsmarknaden längre om man inte är driftig, flexibel, stresstålig och kan hantera många bollar samtidigt. Läs i vilken anställningsannons som helst! Att prioritera arbetet före sig själv och familjen, och ge ut hela sig själv utan möjlighet till återhämtning. Det gäller även i det sociala livet till stor del. Titta på vad som visas i sociala media och som påverkar oss väldigt mycket trots att vi vet att det inte är hela sanningen. Jag tänker att vi delvis håller på att inrätta hela samhället för att endast passa till de få personer som är hyperaktiva, hittat sig själva och mår bra i det. De som behöver kunna lägga sin otroliga energi på något de brinner för. Det är bra att de får passa in men de flesta av oss är inte så och vi behöver också passa in. Mångfald borde vara det eftersträvansvärda men jag tycker allt blir mer och mer strömlinjeformat. Man ska ha stor tur om det just nu är modernt att vara som den man själv är.

Jag tänker att kraven behöver sänkas för att vi ska klara av att hantera alla delar i våra liv. Vi kan inte maxprestera i alla delar samtidigt, jobbet, partnern, barnen och deras skola och fritidsaktiviteter, träning och vänner. Det är en ekvation som inte går ihop. Tiden räcker inte till, vi behöver återhämtning också! Lagom måste få vara bra nog.

Varför gör vi så här? Har det med uppfostran att göra? Är det prestation som vi älskar hos våra barn, trots att det borde vara den person de formas till? Eller är det inställningen att vi alla kan bli vad vi önskar och att vi ska prioritera oss själva i första hand som sätter käppar i hjulet för oss? Att vi blir så egoistiska och själva bidrar väldigt mycket till den enorma pressen att prestera som vi utsätt för i samhället. Vad är hönan och vad är ägget här? Kommer det från våra föräldrar eller från oss själva som ett svar på samhällets krav eller som en ideologi för självförverkligande?

Det är många funderingar och jag vet inte om jag hamnar rätt i dem om vad som är grundorsaken. Förmodligen är det en del av det jag tänker och flera andra delar som samverkar. Men den största frågan är vad vi gör för att förändra detta så att vi slipper bli utbrända? Så att vi alla kan må bra och bidra till samhället och ha ett bra liv med varandra. Och följdfrågan blir vad vi kan göra tillsammans och som land för att människor ska bli friska och kunna få tillbaka ett värdigt liv? För jag är övertygad om att detta inte kan förändras av några personer/politiker/läkare/myndigheter ensamma. Vi måste alla hjälpas åt att vända denna svårstyrda skuta. Men hur?

Vad tror du? Hur tänker du om detta?

Omtanke

Omtanke är egentligen ett positivt sätt att handla och att visa kärlek, men jag tycker ordet har kidnappats av egot och används ofta idag i negativt försvarstal. Istället för att använda ordet i en kärlekshandling försvarar man sitt negativa och dåliga handlande med att det är av omtanke om någon annan som man gjorde det man gjorde. Omtanke om sig själv och andra ska vara utan egen materiell eller konkurrensartad vinning för sig själv eller sitt ego och inte för att dölja eller sminka över en dålig eller egoistisk handling.

Omtanke är när du  gör något för någon annan eller dig själv av kärlek och värme. Något som gör gott och som sprider ringar på vattnet genom att man mår bättre själv när man visar omtanke. Och den som blir omhuldad av omtanke mår också bättre och kan i sin tur visa omtanke om någon annan. Det sprider sig och ger en bättre värld.

Att visa omtanke är inte att utplåna sig själv, då handlar det inte om omtanke utan om martyrskap. Omtanke är en win-win handling. Jag som visar omtanke mår mycket bättre och känner mig glad, nöjd, kärleksfull och stark. Du som får ta emot omtanke från någon annan känner dig sedd, bekräftad och varm i hjärtat.

När du är snäll mot dig själv och visar dig själv omtanke mår du själv bättre och blir en bättre människa i den sociala samvaron med andra människor. Du känner dig äkta, genuin och lätt i sinnet. Det är inte att unna sig saker för att jag är värd det eftersom jag kämpat eller gått igenom något jobbigt. Det är att vara god mot sig själv i första läget, att vara medveten om de val jag gör i livet och bädda för att sprida glädje både för sig själv och andra.

Omtanke är svårt. Det är mycket knepigt att leva efter kärlekens budskap i dagens samhälle när klimatet blir kallare, hårdare och råare. Men för varje reaktion kommer en motreaktion så jag är helt säker på att det kommer att vända, tids nog. Världen kommer att bli bättre, men det går fortare ju fler som blir medvetna och väljer omtanke och kärlek mot sig själv, andra människor och naturen. Är du beredd att välja omtanke på riktigt? Varje handling av riktig omtanke är bättre än ingen alls. Tänk på fjärilseffekten! Du kan hjälpa till att förändra världen på riktigt!

Acceptans och tillit

Jag måste återkomma till acceptans och tillit. Det är absolut det svåraste när det gäller att leva ett bra liv trots kroppsliga besvär. När kroppen sviker gäller det verkligen att acceptera att läget är som det är just nu och det är ok – för nu. Och att lita till att det löser sig och blir bra ändå.

För en sådan som jag som vill ha kontroll över mitt eget liv och kunna göra aktiv skillnad är det jättejobbigt. Än svårare och jobbigare blir det när det kroppsliga inte förblir det samma utan blir sämre. Hur ska jag då kunna acceptera läget och känna tillit till att det blir bra hur det än blir? Det känns som Moment 22.

För mig ligger ordet acceptans närmare att ge upp en förbättring än vad Anna Kåver skriver i sin bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig.

Hon skriver:
”Att acceptera betyder inte att man automatiskt tycker att någonting nödvändigtvis är bra, rätt, riktigt, rättvist, vackert eller liknande. Det innebär rätt och slätt att se verkligheten som den är, utan skygglappar och utan värderingar. Att acceptera innebär också att frigöra sig från tankar om hur det borde eller måste vara.”
En väldigt bra bok att läsa om acceptans! Jag ska ta och läsa den igen.

Tillit är lika svårt – förtröstan, förtroende, förlitan, tro, tillförsikt, tilltro och hopp. Tillit är inget som man lär sig eller som kommer av sig själv genom livet. Det väljer man. Tillit är så stort. Man kan känna tillit till delar av livet men vara helt utan i andra delar. Sofia Sivertsdotter skriver väldigt fint om Tillitens väg – Konsten att lita på livet. Hon beskriver sitt sätt att se på tillit och har även samlat frågor för reflektion i slutet av boken för oss som läser att själva kunna reflektera över hur vi ser på tillit och vad det innebär för oss.

Funderar du på tillit så läs hennes bok! Den är alldeles ny och jag har precis läst den. Nu behöver jag smälta de tankar som kommer och se om jag kommer lite längre när det gäller acceptans och tillit.

Det vore så skönt att slippa lägga energin på en ständig kamp, för att istället leva mer. Jag tror att många för en liknande kamp som jag gör. Vad har du för strategi för att inte gå under när det inte blir som man tänkt sig?

Att inte pressa sig för långt

Hur vet man vart gränsen går? Vet du det? Jag vet det uppenbarligen inte, trots att jag bränt ut mig flera gånger så har jag inte lärt  mig. Jag jämför mig hela tiden med vad jag klarade när jag var helt frisk och med hur mycket andra friska människor klarar. Jag vill ju inte se mig själv som sjuk och en skadad vara. Jag vill vara kapabel och orka göra det jag hinner tänka i min hjärna. Jag är inte i synk med kropp, energi och i tanke.

Jag hinner tänka så oändligt mycket mer än jag klarar att genomföra. Det känns ungefär som om jag hinner tänka, planera och organisera saker tio gånger fortare än kroppen klarar att utföra det. Om jag skulle göra en lista på allt jag tänker att jag ska göra och som jag vill eller anser mig behöva göra så växer den listan så fort att jag måste gå med stora rödpennan och stryka 99% av allt som hamnar där. Det är nedslående för en prestationsnörd som jag. Jag mår som bäst när jag har genomfört saker på ett lyckat sätt som jag planerat och även saker som dyker upp i farten. Prestationslycka, jag känner mig duktig och nöjd! Jag gör något bra, kreativt eller nyttigt med min tid och är inte lat.

Men nu sitter jag här och orkar ingenting känns det som. Kroppen har sagt, nej, stopp och belägg! Vila är det du ska ägna dig åt. Hur gör man? Jag tycker jag vilar och vilar, men så fort jag känner ett uns av energi gör jag av med den på något som den bara nätt och jämt räcker till. Det kan vara enklare hushållsarbete som verkligen behövs göras, dels för att inte hemmet ska sjangsera och dels för att vara med och hjälpa till i ett gemensamt hem. Det kan också vara något kreativt eller vilsamt som att skriva eller gå i skogen. Men väldigt ofta skannar jag nätet efter saker som kan hjälpa mig att må bättre och få mer energi.

Det ger mig någon form av tillfredställelse och känslan av att jag inte har gett upp. Att ge upp är för mig att lägga mig ner och gråta och känna mig som ett offer under omständigheterna. Att inte se en framtid som är bättre. Jag klarar inte av att inte göra något och ändå förvänta mig en positivare framtid. Den ekvationen går inte ihop. Som Einstein lär ha sagt: ”Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat”. Jag måste göra något annorlunda för att det ska bli en förändring, men jag har fortfarande inte hittat rätt väg eller tillvägagångssätt.

Det dyker upp en pusselbit här och var men jag märker knappt att det går framåt, bara att jag blir klokare och förstår bättre, men inte att jag mår bättre. Jag känner att jag har tålamod så länge jag lär mig något nytt, får en ny insikt och känner hopp om förbättring, men det är svårt att göra det hela tiden. Tyvärr så är tid och tålamod inte något som samhället runt omkring oss värderar och det stressar och motverkar mitt mål att bli frisk.

Har du lyckats ändra till liv för att inte pressa dig för långt? Hur har du gjort och hur tänker du?

 

 

Dagens tanke

Öppen – Mottaglig, nyfiken, inspirerad. Redo att ta in det som är nytt för mig och öppen för nya möjligheter. Är du öppen för nya människor och miljöer, nya idéer och nya kunskaper?