Arkiv

Rörelseglädje till musik

Ett av de bästa sätten att träna eller röra på sig när man har kronisk smärta är att dansa. Det tycker i alla fall jag. Det känns inte som riktig träning utan är bara roligt. Man får röra på hela kroppen till medryckande musik och får gratis styrketräning och kondition på köpet, som inte är för hårt mot en smärtande kropp. Fast det gäller ändå att lyssna på kroppen och planera in återhämtning efteråt, så att det verkligen gör nytta och stärker kroppen och inte bryter ner.

Utan att jag reflekterat över det tidigare så har rörelseglädjen till musiken varit en sak som jag alltid dragits till. Att kunna göra saker med min kropp i takt och harmoni till musiken. När jag tränade gymnastik som yngre var rörelserna till musiken det jag tyckte var roligast, jag lärde mig gammeldans under en period och bugg och foxtrott i tonåren. När man gick ut och när det var fest i alla dess former var det dansgolvet som lockade mest. Jag kommer även ihåg när det var dans på TV:n när jag var yngre, då levde jag mig in i rörelserna. Ni som är lika gamla som jag, kommer ni ihåg när Fame kom som TV serie? Jag satt som klistrad och det bästa var i danssalen när Leroy fick köra sina solonummer.

Under mitt liv som vuxen med egna barn blev det inte så mycket dans förutom när det var fest. Men det håller jag på att ta igen nu. Jag har börjat lära mig bugg igen, från början och på riktigt. Att följa min danspartner och musiken, att få min kropp att göra som jag vill och trivas och må bra. Och det är så roligt! Med på köpet har jag också fått nya vänner, social gemenskap i en dansklubb och dans ute till olika band. Det är också väldigt inspirerande att titta på duktiga klubbkompisar som tävlar i olika dansstilar och önska och längta till att kunna bli lika bra som dem. Dans är till för alla människor, unga som gamla och alla där i mellan. Var och en kan dansa efter sin förmåga och ha roligt. Har du provat på att gå en danskurs?