Arkiv

Värdera måsten

Förhoppningsvis har de flesta av oss haft sommarsemester och varvat ner från vårt i övrigt stressiga och påfrestande liv. Passa då på att omvärdera alla saker som du känner att du måste göra. Nu när du troligtvis är lite mer lugn och nere i varv är det lättare att titta på detta och ändra inställning till vad som är viktigt i livet.

Börja med dig själv! Om du är som de flesta av oss andra så sätter du dig själv sist om du ens kommer på sista plats för då är tid och ork slut. Vad är livsviktigt för dig för att du ska må bra, ha roligt och ladda energi? Ta bort det som inte är livsviktigt. Håll fast vid detta och prioritera inte bort dig själv till förmån för något annat.

Sedan kommer familjen. Samma sak, vad är livsviktigt för dem? Ta bort det som inte är livsviktigt! Kan ni hjälpas åt mer för att få familjelivet funktionellt och bra för alla?

Hemmet. Det finns och kommer att stå kvar även om du ändrar dina måsten. Sköt hemmet smart. Hjälps åt, ha kul tillsammans och sänk dina krav på det som är mindre viktigt. God och näringsrik mat är viktigare än damm och sand på golven. Prioritera städningen av kök och badrum och städa smart i övrigt. Smutsa ner mindre så blir det mindre städning/tvättning. Oftast är det samvetet och egot som mår dåligt av ett lite ostädat hem och den inställningen går att ändra på. Har du lite skit i hörnen är du förmodligen smartare och lägger din energi på saker som betyder mer.

Jobbet. Är du stressad på jobbet så sluta vara duktig och prestera till max. Det finns en nivå som heter ”Good enough”. Andas och sänk dina krav på dig själv. Vill inte din chef acceptera det, byt jobb! Inget jobb i värden är värt att offra sig själv för.

Vänner. Det finns vänner som ger energi och de som tar. Vilka ska du ägna din tid åt och vilka ska du minska din tid tillsammans med? Man behöver inte säga upp vänskap med någon för det kan förändra sig över tid. Ibland är man i fas och ibland inte.

Allt detta är lättare sagt än gjort men det går att förändra, sakta men säkert. Och det är bättre att göra det i tid än att krascha och försöka ta sig upp därifrån. Den största förändringen är din egen inställning till vad som är viktigt och din värdering av dig själv och att du ska må bra. Om du mår bra, mår de runt dig också bättre. Mår du dåligt påverkar du omgivningen negativt, så är du mån om din familj och dina arbetskamrater/vänner så ser du till att prioritera dig själv först så att du mår bra och plockar bort det som inte är livsviktigt.

Jag hoppas att detta kan inspirera dig till att göra en förändring för dig själv till det bättre!

Värdera dig själv högre

Många av oss är så vana vid att nedvärdera oss själva, att barnen, partnern, vänner och arbetet kommer före och sedan om det finns tid och kraft kvar kanske vi kan tänka på oss själva. Det är att nedvärdera och prioritera bort oss själva. Ställ dig frågan: Visst är jag lika mycket värd som alla andra? Det är en ledande fråga och mitt svar är att det tycker jag att du är!

Min filosofi är att alla människor gör så gott de kan, efter de förutsättningar man har. Ändras förutsättningarna ändras även det man kan göra, ibland till det bättre och ibland till det sämre. Det bästa är om man själv kan välja att ändra förutsättningarna för att kunna bli ett bättre jag. Men för att kunna göra något av de förändrade förutsättningarna gäller det att acceptera sig själv för den man är. Att acceptera att jag är jag, jag är så här just nu och det är gott nog. Det är en bra grund till att utveckla sig själv, till en bättre version av sig själv. Man ska inte bli någon annan utan en bättre, gladare och mer harmonisk version av sig själv.

Döm inte andra för hur de gör sina val i livet, du vet inte vad som ligger i deras ryggsäck och vad som påverkar deras val. Var ödmjuk och lägg den energin på att utveckla dig själv istället. Döm inte heller dig själv, utan fundera på vem du vill vara. Hur känns det i magen i olika situationer, och hur vill du att det ska kännas? Det kan vara läskigt att känna efter och se vem man är men jag lovar, det är inte så läskigt som man tror. Det är väldigt belönande för självkänslan när man börjar titta, en liten bit i taget, och se vem man är och vem man vill vara. När man medvetet utvecklar sig själv för att må bättre blir man också automatiskt en trevligare människa att vara i närheten av.

Jag började förändra mig själv när jag fick hjälp att se, att jag värderade mig själv lägre än andra. Jag förstod att här är något som är helt galet fel. Jag tyckte i mitt undermedvetna att alla andra människor var värderade till 100% och jag själv bara till 70%. Helt galet! Det är väl klart, att i det stora hela, är jag lika bra som vem som helst! Det var en aha-upplevelse. Att jag själv alltid hade ett sämre utgångsläge i allt jag gjorde, eftersom jag trampade på mig själv och inte kände att jag är bra nog. Jag började min förändring en liten bit i taget och jobbar fortfarande på det. Jag mår så mycket bättre psykiskt och det påverkar min omgivning positivt. Jag trivs med den jag är och det är stärkande att känna att jag fortsätter att utvecklas.

En bov i det hela var att jag var tvungen prestera, och prestera i överkant för att vara godkänd för mig själv. Jag dög inte för den jag är. Jag var inte värd kärlek om jag inte gav till alla andra först. Snacka om att ösa ur tom spann!

Konklusionen är att sluta nedvärdera och prioritera bort dig själv och sätta alla andra före! Om du tar hand om dig själv, värderar dig själv högre, accepterar dig för den du är och utvecklar dig till en bättre version av dig själv, så kommer du att kunna finnas för andra på ett ännu bättre sätt. Hjälp dig själv först, så du kan hjälpa andra sedan, och alla blir vinnare i den ekvationen!

Ladda batteriet – före användning!

Alla som kämpar med smärtproblematik vet att det tar väldigt mycket energi att ha ont. Man har inga reserver alls att spela med. Små, enkla saker kan snabbt ta väldigt mycket energi och det tar tid och är svårt att få tillbaka energin igen.

När jag gick ett rehabprogram på Smärtenheten på Akademiska Sjukhuset i Uppsala fick vi lära oss en massa bra saker. En sak vi lärde oss var att planera in laddning av batteriet i kroppen innan vi behövde använda det. Lägger vi in en aktivitet i kalendern som vi vet tar energi så lägger vi samtidigt in vila innan dess så att vi verkligen orkar genomföra det vi planerar. Vila behöver inte vara ryggläge utan kan vara aktiviteter som tillför energi. Det kan vara egen tid, träning, få pyssla med en hobby osv eller så kan det vara just ryggläge.

Nästa steg är att inte planera in för mycket på en dag och att välja aktiviteter. Det kan till och med vara för mycket med en aktivitet per dag, det kanske räcker med ett par i veckan. Det bästa är om aktiviteterna man planerar in ger påfyllnad av energi och inte förbrukar den. Men det finns ju saker man måste göra och då gäller det att planer bra.

Det finns en väldigt bra och enkel beskrivning av detta som heter Spoon theory.

I Spoon theory är skedar en föreställd måttenhet som används för att visa hur mycket energi en person har under en viss dag. Varje aktivitet ”kostar” ett visst antal skedar, som endast långsamt kommer att ersättas om man ”laddar” genom vila eller annan verksamhet som inte kräver skedar. En person som får slut på skedar förlorar förmågan att göra något annat än vila. En av principerna i skedteorin är att människor med bl.a. smärtproblematik måste planera sina dagliga aktiviteter för att hushålla med sina ”skedar”, medan friska, arbetsföra människor har en ”aldrig sinande brunn av skedar ”och därmed behöver de aldrig oroa sig för att de ska ta slut. Det är möjligt att överskrida den dagliga ransonen, men att göra det betyder ”låna” från framtiden, och kan resultera i att inte ha tillräckligt med skedar nästa dag. Nya skedar får man genom en natts sömn. Men människor med sömnstörningar kan ha en väldigt låg och långsam energiförsörjning.

För att orka det du vill, planera och ladda batteriet före användning!

SMIP – små men irriterande problem

Jag gick en kurs för länge sedan, som kommunen anordnade, där man fick lära sig att bli en bättre förälder. En av de saker som jag har haft mest nytta av och som jag fått med mig därifrån är SMIP. Tänk dig alla de små saker, som får så stora konsekvenser för hur man mår, t ex skor i hallen som man snubblar över, smulor på köksbordet, handduken på golvet i duschen, ouppackade träningskläder som luktar osv. Det finns hur mycket som helst som kan irritera oss till vansinne.

Det vi fick lära oss då är att det är små men irriterade problem. De påverkar inte framtiden och är inte livsviktiga, utan är verkligen små men irriterande problem. Och hur kan man hantera det då, när vi nu vet vad det är, och kan sätta ett ord på det?
Det finns säkert många olika sätt men det vi fick lära oss var att antingen bortser man från problemet och låter bli att irritera sig, t ex kliver över skorna i hallen, blundar för smulorna på köksbordet, går på sidan om handduken och låter träningskläderna fortsätta lukta. Eller så gör man något åt det och lämnar det sedan utan att älta. Man flyttar skorna, torkar av köksbordet, hänger upp handduken och sätter på en tvättmanskin med träningskläder.
Det viktiga är att man bestämmer sig för att inte fortsätta irritera sig. Man blundar eller gör något åt det. Det är för sin egen sinnesro och för att slippa onödiga konflikter.  Därmed inte sagt att man ska curla barnen, utan man ber dem naturligtvis göra detta själv och berömmer dem när de gör rätt. Men det tar vi en annan gång. Här handlar det om att stressa av och må bättre själv.

Detta sätt att se på saker har jag haft väldigt stor nytta av i alla delar av livet, med barnen och övriga familjen, på arbetet och med vänner. Det gör att jag får ro i kroppen och inte går omkring och pyser. Jag tänker att alla gör vi så gott vi kan, att vi är alla i olika fas i livet, och har lärt oss olika saker. Det är ett sätt att förlåta både sig själv och andra för att vi är ofullkomliga.
Så identifiera och hantera SMIP:arna i ditt liv så kommer du också att må bättre!

Acceptans – att gilla läget

Att gilla läget är en av de viktigaste sakerna jag lärt mig, inte för att det minskar smärtan utan för att det gör den lättare att hantera rent mentalt. Och jag ska väl inte säga att jag har full acceptans än men jag är en bra bit på väg. Fast det är svårt, väldigt svårt, så jag kämpar.

Jag har alltid sett mig som en person som får saker gjorda, att det bara är att hugga i, ta tag i saker och göra, så blir det gjort. Jag har alltid kunnat lita på mig själv och varit helt på det klara med hur stark jag är i kroppen och mentalt. Det är annorlunda nu. Jag är trött och jag har ont och musklerna lyder inte och orkar inte. Det känns inte roligt alls!

Att försöka acceptera, att läget nu är som det är, och att det inte är någon idé att kämpa emot, tar mycket energi och är svårt. Att få både kroppen och knoppen med på noterna och jobba med fibromyalgin och inte emot den. Jag både vill och inte vill. Helst vill jag ju vara frisk!

Jag vet ju att det tar en enorm energi att jobba emot något och jag känner verkligen att det stämmer. Och jag känner också att det blir lättare att slappna av och att andas när jag gillar läget, när jag anpassar mig efter min sjukdom och gör det bästa av det. Om än väldigt motvilligt.

Jag vill också säga att det blir lättare och lättare och det lönar sig att kämpa för acceptans. När jag är med på hur det ser ut just nu, som är det enda jag kan påverka, så är det lättare att ta till sig andra saker som gör livet enklare. Det är lättare att anpassa vardagslivet, det är lättare att ändra sina beteenden och det blir lättare att få förståelse från andra. Om du själv är motsägelsefull när det gäller din sjukdom så hur ska andra då kunna förstå? Om du inte vill vara den du är och försöker förklara för andra hur du har det. Det går inte ihop.

Jag är tacksam för att jag har förstått sambandet och jag jobbar varje dag på att acceptera och gilla läget i nuet. Och jag känner att det blir lättare och lättare, även om det går två steg fram och ett steg tillbaka. Och en sak till, jag skulle inte vilja vara utan detta för jag har lärt mig så mycket om mig själv och vad jag vill och prioriterar.