Att inte pressa sig för långt

Hur vet man vart gränsen går? Vet du det? Jag vet det uppenbarligen inte, trots att jag bränt ut mig flera gånger så har jag inte lärt  mig. Jag jämför mig hela tiden med vad jag klarade när jag var helt frisk och med hur mycket andra friska människor klarar. Jag vill ju inte se mig själv som sjuk och en skadad vara. Jag vill vara kapabel och orka göra det jag hinner tänka i min hjärna. Jag är inte i synk med kropp, energi och i tanke.

Jag hinner tänka så oändligt mycket mer än jag klarar att genomföra. Det känns ungefär som om jag hinner tänka, planera och organisera saker tio gånger fortare än kroppen klarar att utföra det. Om jag skulle göra en lista på allt jag tänker att jag ska göra och som jag vill eller anser mig behöva göra så växer den listan så fort att jag måste gå med stora rödpennan och stryka 99% av allt som hamnar där. Det är nedslående för en prestationsnörd som jag. Jag mår som bäst när jag har genomfört saker på ett lyckat sätt som jag planerat och även saker som dyker upp i farten. Prestationslycka, jag känner mig duktig och nöjd! Jag gör något bra, kreativt eller nyttigt med min tid och är inte lat.

Men nu sitter jag här och orkar ingenting känns det som. Kroppen har sagt, nej, stopp och belägg! Vila är det du ska ägna dig åt. Hur gör man? Jag tycker jag vilar och vilar, men så fort jag känner ett uns av energi gör jag av med den på något som den bara nätt och jämt räcker till. Det kan vara enklare hushållsarbete som verkligen behövs göras, dels för att inte hemmet ska sjangsera och dels för att vara med och hjälpa till i ett gemensamt hem. Det kan också vara något kreativt eller vilsamt som att skriva eller gå i skogen. Men väldigt ofta skannar jag nätet efter saker som kan hjälpa mig att må bättre och få mer energi.

Det ger mig någon form av tillfredställelse och känslan av att jag inte har gett upp. Att ge upp är för mig att lägga mig ner och gråta och känna mig som ett offer under omständigheterna. Att inte se en framtid som är bättre. Jag klarar inte av att inte göra något och ändå förvänta mig en positivare framtid. Den ekvationen går inte ihop. Som Einstein lär ha sagt: ”Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat”. Jag måste göra något annorlunda för att det ska bli en förändring, men jag har fortfarande inte hittat rätt väg eller tillvägagångssätt.

Det dyker upp en pusselbit här och var men jag märker knappt att det går framåt, bara att jag blir klokare och förstår bättre, men inte att jag mår bättre. Jag känner att jag har tålamod så länge jag lär mig något nytt, får en ny insikt och känner hopp om förbättring, men det är svårt att göra det hela tiden. Tyvärr så är tid och tålamod inte något som samhället runt omkring oss värderar och det stressar och motverkar mitt mål att bli frisk.

Har du lyckats ändra till liv för att inte pressa dig för långt? Hur har du gjort och hur tänker du?

 

 

2 thoughts on “Att inte pressa sig för långt

  1. Åh så väl jag känner igen mig i det du skriver. Jag är också en prestationsmänniska som vill mycket men orkar lite. I bland sätter jag upp små mål med saker jag ska göra på en dag, då får jag bättre överblick och känner mig nöjd när jag är färdig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s