Att släppa taget

Vad är att släppa taget för dig? När man pratar om att släppa taget är det oftast att släppa kontrollen över allt som kan gå fel som man pratar om. Att man förbereder saker och försöker se alla möjliga vägar för att förebygga, för att det ska gå som man vill och inte tvärt om. Och att man när man försöker ha kontroll över allt möjligt och omöjligt blir stressad och till slut inte orkar mer. Man behöver släppa taget och leva i nuet. Så är det inte riktigt för mig.

För mig handlar det mer om prestation och att inte vara lat. Jag behöver lära mig släppa taget, att få vara lat och inte prestera något vettigt, och att inte prestera alls. Det är svårt. Jag har i hela livet levt efter att prestation är det som är viktigt. Att vara lat är bland det fulaste man kan vara. Man ska hela tiden göra någon nytta med den tid man har till förfogande. Vara alert och på tå, inte skjuta upp det man kan göra idag tills imorgon eller en annan dag. Vila kan man göra i graven. Att finnas där för familj, vänner, bekanta och arbetskamrater, att sätta alla andra i första rummet och se till sig själv sist. Att inte vara egoistisk och att vara en duktig flicka. Är det någon som känner igen sig?

Jag har varit medveten om och försökt att göra mig av med ”duktig flicka syndromet” under många år. Men det är först nu som jag verkligen börjar inse hur tokigt detta med prestation är. Och det handlar inte om bekräftelse från andra människor här, utan att jag ska kunna känna att jag gjort något bra och nyttigt, en sorts självbekräftelse. Att jag flexar med sig själv för mycket och inte lämnar något kvar till mig själv. Att jag allt som oftast, när något är jobbigt, bara tar ett djupt andetag och kör på. Inte lyssnar på kroppen alls utan frikopplar huvudet från kroppen och låter huvudet och viljan bestämma allt. Att jag sedan har lärt mig tålamod utöver det vanliga gör inte saken bättre. Jag börjar inse att flygvärdinnorna har rätt gällande syrgasmasken. Hjälp dig själv först innan du hjälper någon annan. Man tjänar inte något på att vara martyr, tvärt om det straffar sig i längden eftersom man tömmer sina energidepåer och inte har tid att fylla på dem igen. Till slut går batteriet sönder och det går inte att ladda upp längre.

Detta går igen i hela mitt liv, i sökandet efter förbättring. Jag har självinsikten och viljan till förändring så jag söker. Jag söker och lägger pussel och lär mig mer för att hitta svaren som leder till förbättring. Samma här, jag tar ett djupt andetag och fortsätter tålmodigt och söker efter lärdom som ger förbättring. Trots att jag är så trött. Snacka om kontraproduktivt. Men det är så svårt att lära om och ändra på något som sitter så djupt rotat.

Nu i sommar ska jag släppa fram latmasken och låta den frodas. Jag hoppas att jag klarar av att låta den blomma och kan lära mig något om vad som verkligen är viktigt. Vad har du för förhållande till din latmask?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s