När det inte går som man tänkt sig

Väldigt ofta vet vi ju hur vi ska göra för att må lite bättre men det går inte riktigt som vi tänkt oss. Ni vet de där gångerna man planerat så bra men livet kommer i mellan. Man orkar inte ta tag i det utan är för trött, man är oinspirerad och känner inte riktigt för det, annat tråkigt lockar mycket mer som någon dålig såpa på TV och framför allt när kroppen protesterar mot att sätta igång. Ni vet när man måste samla ihop sig själv och uppbåda energi, engagemang och slita sig från något annat. Det kan vara en jättetröskel i stunden som är så svår att ta sig över rent mentalt och andra gånger när man är lite mer pigg och alert så känns det rätt så lätt. Känner ni igen er?

Mig händer det ganska ofta. Just nu är jag inne i en lång period med extrem trötthet och då är det sååå svårt. Dels är det svårt att sänka ambitionsnivån eftersom min hjärna tror att jag är mitt gamla friska jag och att det inte är några problem alls. Dels är det svårt att hitta rätt sak att fokusera på. Jag har varit och är hela tiden så lösningsfokuserad och försöker hitta alla de där saker som gör det lite lättare, lite bättre, lite roligare och ett litet steg närmare ett bättre liv.

Men nu har jag kommit till en punkt när jag har slut på idéer att testa. Jag har på sätt och vis kommit till vägs ände för ett tag. Nu återstår bara att släppa taget och vara i det tillstånd jag är. Och jag har upptäckt att när jag inte orkar kämpa framåt och emot mig själv så dyker det upp hjälp lite här och var. Om jag bara släpper taget och låter mig själv ta emot hjälp. Både familj och vänner hjälper med glädje utan att jag behöver be om det! Är inte det helt fantastiskt?

Och jag tänker så här: Var tacksam och ta emot hjälp nu när jag behöver det så kan jag hjälpa tillbaka en annan gång i livet! Inte idag, inte imorgon men någon gång kommer jag få chansen att betala tillbaka till den som hjälpt mig eller till någon annan. Det spelar ju ingen roll vem jag hjälper egentligen, utan det är behovet av den hjälp jag kan ge som styr. Och jag vet ju själv att det känns fantastiskt att få hjälpa och göra något bra för en annan människa. Då växer man. Och varför ska inte jag låta någon annan växa och känna sig fantastisk genom att hjälpa mig när jag behöver det?

Det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli ganska bra ändå!

One thought on “När det inte går som man tänkt sig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s